I morse när jag vaknade hade jag fått ett meddelande från min gamla kollega Monica som har erbjudit sig att hjälpa oss! Jag blir rörd till tårar och blir så himla glad att jag har så fina vänner som är villiga att hjälpa till! Gå igenom massage och hans beteende eftersom hon är utbildad inom Amichien Bonding och Dog Listning. Vi har gått igenom detta förut och hon har redan från början sagt att han har för stort ansvar. Jag tror nu att det kan ligga något i det. Det finns ingen annan förklaring, att han helt enkelt känner ett behov av att vakta mig och Li. Jag får det bevisat varje gång av hans sätt att vara. Dessutom går han 100 gånger bättre lös men jag kan ju inte ha honom lös heller överallt. Sedan är det såklart att han är understimulerad. Han har helt enkelt inte fått den tid som han behöver. Det är min skyldighet att hjälpa honom och mitt ansvar som djurägare. Ju mer jag tänker på det desto mer skuldkänslor får jag. Men nu är det skärpning från alla håll och kanter.

Jag vet att han ända sen valp haft lite konstiga saker för sig. Som helt enkelt sitter kvar. Som jag inte tror har något med aktivering att göra. När han endast var 15 veckor klev han rätt över huvudet på en 5årig schäferhanne. Det ska dom inte göra! Han slängde sig direkt över vattenskålen samtidigt som Texas stod och drack. Han har helt enkelt inga gränser. I somras gjorde han samma sak med en stor rottis när vi spelade brännboll. Rottisen stod och drack vatten och så kommer Gaston och fliker in och ska dricka samtidigt. Blev såklart väldigt fel och rottisen påpekade detta men Gaston förstod ingenting och skulle dit igen för att dricka. Har i snart 3 år när han går i koppel försökt få honom att gå bredvid min sida och inte dra i kopplet. MEN det går inte, spelar ingen roll hur många gånger jag säger åt honom så 3 sekunder senare så är han framför mig igen... Jag vet att man ska vara konsekvent, men när hunden vid varje 30sekunder "glömmer bort, skiter i" vad man säger så orkar man inte tjata under hela promenaden. Detta har man i sin frustration löst med att inte hålla honom kopplad. Vi får helt enkelt jobba vidare och förhoppningsvis kommer det att bli bättre.