Idag kom brevet som kommer att förändra vårat liv för alltid, som kommer att länka ihop oss för evigt.
Det var datumet då våran lilla bebis ska få se solens strålar!

Första känslan när jag såg brevet på golvet gjorde så jag fick en klump i magen, öppnade och började storgråta.
Att det finns så mycket känslor i mig som jag inte trodde fanns! Jag börjar sakta men säkert smälta att vi ska få en bebis nästa vecka, har fortfarande inte förstått vad det innebär och tankarna far fram och tillbaka. Men det börjar ändå kännas på riktigt.

Idag efter vi läst brevet satte vi oss med våran påse med bebiskläder och kollade och rev bort prislapparna.
Bokade en tid i tvättstugan och bara myste litegrann. Tänk att strl. 50 är så litet! Visst alla bebisar är ju inte så små, men det där är sjukt litet... Har bokat en tvättid på fredag då jag tänkte tvätta bebiskläder för första gången. Måste tvätta alla sängkläder och bädda sängen innan vi åker in. Nu blev allt så plötsligt och verkligt.
Hade ju inte ens packat väskan ännu för jag trodde vi hade så mkt tid på oss.

Oliwer har redan invigt sängen och idag låg han på rygg i sängen så jag övade och plockade upp honom från sängen. Kändes lite underbart, även fast det bara var lilla O som jag plockade upp som sov. Snart en riktig bebis.
Våran bebis, vårat lilla mirakel.