Trött, ont, 100 tankar och frågor...
Publicerat: 2011-02-22 Kl: 10:37:24 | I kategori: GraviditetKänner mig fortfarande jätteledsen och orolig över allt som har hänt, gråter ibland, skrattar ibland... Känner mig jättedum som känner såhär, för det viktigaste är ju att bebis faktiskt mår bra och kämpar på där inne. Men det är en sån stor del av mig som faktiskt har förberett mig mentalt på det här och vi har planerat, hur man nu kan planera en förlossning. Men alla våra tankar som "undra när det häner, vart kommer vi vara, kommer vattnet gå", kan vi ju släppa på en gång. Nu blir det ett planerat snitt, med både datum och tid. Känns lite speciellt, svårt att ta in det är så mkt känslor! Men ska försöka se alltihopa med andra ögon och i slutändan så spelar det ingen roll hur bebis kommer ut så länge den mår bra och är välskapt. Ändrade planer helt enkelt, Pyret gör som den vill, precis som sin mamma!
Kanske är det en liten mini Jennifer där inne? Livlig, ska ha sista ordet, gör precis som den vill,.. Ja varför inte? Vi behöver lite mer östrogen i våran familj, Anton tycker dock det räcker och blir över med mig,.. :)
Nästa vecka får vi svaret! .. senast den 4 mars blir vi föräldrar,.. Helt otroligt! Mamma Jennifer & pappa Anton
Å alla mammor och pappor blir far/morföräldrar.. Det är så mkt känslor som bara väller ur mig, vill bara gråta samtidigt som jag skrattar.
Har tidigare sagt att jag inte är nervös för att ungen ska ju ut hur jag än gör,..
Men nu blir det ändå annorlunda, ut kommer den ju verkligen, en stilartad entré, fort kommer det gå.
Är så nervös för att jag ska få bedövning, bli förlamad å att de ska skära i mig. Själva snittet gör mig absolut ingenting, utan tänk om ja känner när de skär i mig, sen att ja inte kan gå upp å resa mig å kolla på bebis, utan att de ska sy ihop mig efteråt. Undra vilken tråd de syr med? Fan vad läskigt.
Usch, jag förstår hur det känns! Nästan, i alla fall - mitt var ju inte planerat. Jag blev jättebesviken när doktorn kom och sa att de skulle lägga ett snitt.. Trots att det bara var en halvtimme från det att jag fick beskedet till att jag låg där på operationsbordet, hann känslorna åka berg- och dalbana flera gånger. Från att det kändes okej till att jag var jätteledsen, besviken och kände mig "snuvad" på en vanlig förlossning.
Men efteråt, då skiter man i vilket. För man är bara så glad att allt är över och att bebisen mår bra!
Och blir man illa tvungen att genomlida ett kejsarsnitt, så tror jag att du ska vara ganska nöjd med att det är planerat, för folk säger att man mår mycket bättre efter ett planerat snitt än efter ett akut. Man får försöka se det positivt, även om det känns skit för tillfället, för det kommer kännas bättre sen.
Ett tips är kanske att läsa på och kolla upp så mycket du kan (om ks, komplikationer, bedövning m.m.), så att du är förberedd på det mesta. Du har ju fördelen att du hinner förbereda dig mentalt :)
Livmodern syr de ihop med självupplösande tråd, och magen "häftar" de ihop med klamrar, som du får åka och ta bort ca 10 dagar efter snittet.
Vet du, Jennifer - det kommer gå skitbra! Tänker på er, kram på dig!
Tack Emma för dina ord! Vi får helt enkelt köra den vanliga varianten nästa gång ;)
Jag hoppas det är som du säger, när bebis väl kommer ut och ligger på bröstet så skiter man i vilket. Man är nog världens lyckligaste och kan nog inte annat än bara kolla på det lilla liv man skapat.
Tack! Söta du!
<3
Oj vad det har hänt grejer! Vilken liten buse du har. Jag fick ont i magen när jag läste bloggen, men va skönt att allt är bra med er i alla fall! Det måste vara en konstig känsla att helt plötsligt veta när bebisen ska komma. Jag håller alla tummar för er. Det kommer att gå bra!
Jag har kännt på mej att du skulle få före mej men kanske inte på det här sättet kanske! Kram, kram
Ja, verkligen! Ja det är bra med oss, men känslorna vallar fram och tillbaka. Är en helt overklig känsla att veta att bebis ska komma det datumet osv. Vi får se helt enkelt, men senast fredag nästa vecka får vi en tid. Inte som jag hade planerat, men spännande ändå såklart.
Va olika man kan känna, jag känner precis tvärtom gentemot dig, jag har ändå sedan jag vet inte när vetat att jag kommer kämpa för att få ett planerat kejsarsnitt. Men jag förstår när man ställt in sig på en sak och det ändras. Men nästan alla i min närhet har fått kejsarsnitt på ett eller annat sätt oftast akut, och bara känna att det är planerat, man kan ställa in sig på det måste vara så mycket bättre. Tänk på alla fördelar, du har ett helt team som bara fokuserar på dig och bebis, ingen som springer därifrån för att dom får in nån mer akut. Allting händer under full bevakning. Du slipper värkarna som kan vara ganska lugna men också helt jäkla hemska (enl vissa då) jag vet ju inte som sagt. Du är intakt därnere, kan man säga så, ja =) Det negativa då, ja visst du får ett ärr, men det är ju ett ärr som påminner dig om de bästa som hänt, en liten kom till världen. Och du kanske kommer ha ont ett tag efter, men du har en man som hjälper dig. Och infektioner osv. men dom vet vad dom gör dom har gjort det tusen ggr. T o m för 50 år sen gjorde dom kejsarsnitt som gick hur bra som helst. DU fixar de jennifer.. Det kommer gå superbra..=)
