Våra dagar på BB Neo

Publicerat: 2011-03-06 Kl: 19:51:18 | I kategori: Graviditet


Fredag 4/3-2011
Natten gick jättebra, hon ammar fortfarande bra och suger med stora fina tag. Har fått beröm av barnmorskorna att det ser perfekt ut! Känns skönt att mjölken har kommit igång som den ska. Andningen är fortfarande hög, men jag tycker ändå att den stundtals går ner och ligger lite lugnare. Men så fort hon blir ledsen så ökar den.

På morgonen fick vi träffa en barnläkare eftersom de vill hålla kolla på Li´s andning så att det går åt rätt håll.
Väl därinne så är det två läkare som lyssnar på lungor och hjärta och de tycker allt låter normalt, de kan inte hitta något som de tycker låter konstigt. Eftersom det är oklart hur de ska gå till väga rings en överläkare upp och kommer och lyssnar. Han tycker sig höra ett mindre blåsljud,.. Mitt hjärta stannade,. var den absolut värsta stunden i mitt liv. Vad händer nu? Jag som trodde vi skulle få åka hem. Känslorna var miljoner. Jag grät. Läkaren ville ha en ny lungröntgen, nya blodprover, EKG och ett ultraljud på hjärtat.

Vet inte varför det blev sån fart på alla för snabbt blev vi tillbakavisade in på vårat rum på bb avd. 73 och ombads plocka ihop våra saker för vi skulle få plats nere på Neonatalavdelning där de skulle utföra alla tester. Vi hade ju haft henne hos oss ända sen födseln och nu plötsligt blev det sån fart på alla, vi blev såklart jätterädda.

Väl nere på Neo avdelningen blir vi inslussade i ett rum där det ligger en förtidigt född bebis med slangar påkopplade överallt och där stod vi med lilla Li och våran packning. Vi fick ett litet hörn att sitta i till de visste vart vi skulle ta vägen. Jag var i chock, var så hemskt å se den där lilla parveln ligga där samtidigt som vi satt med Li som vi inte alls tyckte verkade så sjuk. En röntgen gjordes snabbt på plats inne på rummet sen var det lunchtid och vi ombads lämna henne på platsen. Var första gången som vi lämnade henne och hjärtat brast i tusen bitar, kunde inte äta mycket den lunchen utan vi skyndade oss tillbaka till henne där hon låg i sin lilla "vagn"

Efter en stund fick vi komma in till ett annat rum där en läkare utförde ultraljudet på hjärtat. Eftersom jag varit med på mkt ultraljud på jobbet vart det extra jobbigt då jag förstod en hel del av ultraljudet och deras läkarspråk.
Minuterna var långa som timmar, men efter avslutat ultraljud sa läkaren att allt såg helt normalt och fint ut! Äntligen kunde vi pusta ut för stunden. Men vi hade fortfarande inte fått svar på röntgen och tagit blodproverna.

Dagen gick och tillslut efter alla prover och tester kommer en läkare och säger att allt ser jättefint ut och att hon självklart tycker vi ska få ett föräldrarum och inte behöva lämna henne där eftersom allt faktiskt ser normalt ut, trots den snabba andningen. Så vi fick ett rum inne på neonatalen där vi fick ha henne med oss hela tiden.

De tre dagarna innan hade jag haft en sån jättegullig barnmorska på bb 73 som hette Anna som vi tyckte så mycket om som kollade till oss och kontrollerade Li´s andning. Hon var verkligen helt toppen och vi kollade efter henne under lunchen då Li fortfarande var kvar på neo avdelningen under, men vi hittade henne inte.

På kvällen då vi var i vårat rum på Neo kommer hon in! Var som ett kärt återseende och hon var lika glad att se oss då hon läst i journalen att vi blivit nerflyttade till Neo. Hon hade bytt pass och skulle jobba på Neo avdelningen den kvällen, lyckan var gjord! Väl när Anna satt där på rummet kontrollerade vi  Li´s andning igen som då gått ner rån ca 80 som det varit innan till 53! (Andningsfrekvensen ska ligga mellan 40-60)
Äntligen börjar det hända grejjer! Det är detta vi väntat på att vätskan ska drivas ur så andrningen blir lättare.
Nu sov vi gott den kvällen!

Lördag 5/3 2011
Läkaren kom efter rondningen och kollade på Li och konstaterade även han att andningen gått ner och att det inte var något problem längre. Nu hade hon istället tappat i vikt från 3510g till 3115g. Han tyckte även att hon var för gul och vi påpekade att hon faktiskt var gulare dagen innan. Då vi själva bad om ett gulsotstest som utfördes på bb 73 som var utan anmärkning.

Nu gjordes testet om och det var tydligen lite förhöjt enligt Neos uträkningar, hur man nu kan ha olika mätningsspalter på olika ställen? Och det blev prat om att hon skulle få sola under en lampa i minst 24 timmar osv. Det togs ett blodprov för att mäta gulsotet i blodet, vilket kom tillbaka helt normalt. Uppstressade i onödan igen! Fan vad trötta vi börjar bli på alla olika människor som kommer in och ut! Strax efter vi fått resultaten om gulsoten kommer 2 nya bm in som minsann inte tyckte hon var så gul... Ett sockertest togs som visade 2,9 vilket de tyckte var lågt, på bb 73 går gränden vid 2,6... Man blir nästan knäpp på att man har olika mätningar och rekomendationer från avdelning till avdelning. Samtidigt som vi såklart är glada över att allt kollas noga.
Blodsockret följdes upp under dagen och natten och alla var helt normala, då enligt Neos uträkningar, tur de!

Söndag 6/3 2011
Idag vaknade jag & Li upp utan pappa, han sov hemma lördagsnatten. Eftersom att allt såg så fint ut valde vi att han skulle åka hem för att ta hand om djuren och boa in sig lite och jag känner mig så pass rörlig så jag klarade mig. Under morgonen vägs Li som har gått ner lite till, nu ligger hon på 3080g, vilket dock är vanligt att man går ner efter en födsel. Huvudsaken är att vikten vänder.  Vilken de vill kontrollera med en ny vägning i morgon.

Så här sitter vi nu! Våran alldeles egna fina familj. Jag, Anton, Li, Texas, Gaston & Oliwer.
Hundarna har luktat och kollat in henne och Gaston markerade genast att hon faktiskt hade bajsat..
Oliwer var framme och luktade på bilbarnsstolen och kontrollerade var det var för liten som låg där.

Li sover i skrivandes stund, mätt och belåten!
Gaston sover, Texas tuggar ben och Oliwer är ute.
Anton kollar TopGear och jag ska hoppa in i duschen!




Kommentarer
Postat av: frida

ni verkar ha haft jobbiga dagar, skönt att allt var bra efter alla undersökningar. Hon e ju så söt lilla tjejen, ser fram emot att träffa er när alla snor och kräktider lugnat sig, inte för att vi har nåt av det, men vågar inte chansa.KRAM till er från oss.

2011-03-06 @ 21:02:58
Postat av: frida

ni verkar ha haft jobbiga dagar, skönt att allt var bra efter alla undersökningar. Hon e ju så söt lilla tjejen, ser fram emot att träffa er när alla snor och kräktider lugnat sig, inte för att vi har nåt av det, men vågar inte chansa.KRAM till er från oss.

2011-03-06 @ 21:03:28
Postat av: Angela

Välkomna hem och skönt att höra att ni mår bra :) jag minns hur det var med alla tester och spring då Elis inte fick upp sockret; det var så underbart att komma hem! Stora kramar till er!

2011-03-06 @ 21:10:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0