I slutet på förra veckan fick vi svar ifrån försäringsbolaget ang. Li´s födelsemärke. Som jag misstänkte så täcker självklart inte försäkringen just hennes åkomma. Försäkringen gäller inte för denna sjukdom och därför kan ingen ersättning betalas ut. Det är roligt nästan jämt! ...Känner att jag inte orkar stida emot detta beslut heller, då jag anser att det är en förslitningsskada som uppkommit av blöjjan, då är det fan inte medfött. Sen att det satt på detta stället var ju olyckligt, men men...

Särhär ser det iaf ut idag!


Känns som att hur mkt man än försäkrar sig för så täcker det aldrig just det man själv råkar ut för,.. är det inte typiskt? Hon är försäkrad till de högsta prisbasbeloppen som finns men ändå finns dessa kryphål.. Hon var till och med försäkrad innan hon föddes, under tiden hon låg i magen! Jaja,. Jag är glad så länge hon är frisk och det ser fint ut! Jag upplever att det är större nu än innan, men det är påväg bort. Det håller på att blekna vilket betyder att det är påväg att läka bort helt och hållet. Jag vet inte om jag skrivit det förut men jag hade själv 3 stycken när jag var liten, ett på handleden, kinden och ryggen. Det enda som syns nu är att det är lite tunnare hud. Vi får helt enkelt vänta och se hur Li´s födelsemärke kommer se ut om något år :)

Jag finner inga ord.. Ni som följt bloggen och känner mig vet hur jag mår....



:,(

Den 4/10,.. dagen jag aldrig trodde skulle komma för 5 månader sen.. Men igår var den äntligen här! Nu kan jag andas ut och slippa tänka på detta födelsemärke. När vi skulle bada igår kväll hade det läkt ihop helt, nu finns det inte en förnimmelse till att det varit ett sår. Hon är fortfarande glad och vi har fortsatt bada utan kompresser. Eftersom hon inte har ont längre funkar det jättebra!


20111004

För att skydda det lite har vi fått andra kompresser att ha på, mer som en extra liten bit hud. Tänkte köra med det i några dagar och så småningom sluta helt med kompresserna. Silvret slutade vi med i förrgår. Känns så himla bra!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu idag har vi ätit frukost och ska klä på oss för att ta en tur in till stan. Min mamma har kommit ner till storstaden. Så nu hoppas vi även att min lilla systerdotter vill komma ut när vi alla är i beredskap att ta emot henne! :) Men det är ju det som är lite av charmen, att man aldrig vet när de små har bestämt sig för att komma! Men vi väntar med spänning på att få se vad det är för liten som tänkte komma till världen. Jag tror hon kommer i helgen,.. Jag håller tummarna! Natten till lördagen tror jag hon planerar att komma ut... Vi får se!

Såhär såg det ut igår kväll :)



Kan inte annat än säga att jag är glad och lycklig! :)

Ääääääääntligen! Nu vågar jag skrika av lycka!! WohooooO!OO Idag när jag plockade bort plåstret såg det ut såhär! Kolla så fint det har blivit!



Jag är så lycklig, så lycklig! När det såg ut som värst så hade jag nästan tappat allt hopp.. Men med sjukt mkt omläggningar, sjukhusbesök, antibiotikakurer, bakterier och diverse olika metoder har vi äntligen kommit dit vi ville. När det ser ut såhär! Vi är så glada för våran lilla tjej och nu vågar vi lämna ifrån oss henne utan att vara rädda för att någon råkar sätta handen precis på märket så hon skulle gråta. Idag plockade jag till och med av plåstret innan vi badade! Hon badade och var precis lika glad som hon var innan detta helvetet började, underbart! Vi har äntligen fått tillbaka våran lilla tjej precis som hon ska vara, alltid go & glad utan smärta!

Idag var vi på det sista återbesöket till doktorn! :) Hann tyvärr inte fota eftersom läkaren var stressad och hade klämt in oss mellan två patienter för att jag skulle kunna komma efter 12 så jag kunde jobba! Var väldigt tacksam för det. Det såg jättefint ut och bara sen i fredags har det blivit bättre. Såhär såg det ut i fredags.


110923 (Fredags)
man ser ju vad fint det har blivit på bara 3! dagar :)


110920

Så nästa gång jag tar av plåstret hoppas jag att denna lilla "grop" är borta för alltid!

Många har frågat om en bild hur födelsemärket ser ut nu och såhär såg det ut igår när vi badade!


Tjusigt! Man ser verkligen att det kommer ny hud över det som en gång var ulcererat och fortfarande är uppe i hörnet. Men jag tror det har läkt ihop tills nästa gång jag byter. Vi får helt enkelt se!


Omplåstrad!


Nu har vi klätt på oss och ska åka ut till en gammal arbetskollega, Monica! Käka lite lunch och snacka skit! Ska bli superkul att träffas och se hur Gaston beteer sig efter att han bodde där i 5 dagar när vi var på BB :)

NUU Nuu äntligen händer det grejjer! När vi plockade bort plåstret idag så var det sååå sååå fint! Herregud så fint det var, inte mkt kvar nu ett litet område kvar som är lite ulcererat, men det är nog läkt tills på måndag! Då kommer vi förhoppningsvis ha våran sista uppföljning, hålla alla tummar! Vet att ni håller tummarna för oss hela tiden, men ber om en extra tumme nu. Hoppas att när det väl läkt helt, att det inte spricker upp igen. Känner mig glad och läkarna sa själva att hon ser lugnare ut och idag låg hon till och med och pratade på britsen när jag plockade av henne plåstret. Hon är gladare! Hann tyvärr inte med att få en bild men ska lägga upp en bild nästa gång så får ni se så fint det är! :)

Idag bytte vi plåster och det såg ännu bättre ut nu än förra gången så det går frammåt! Blir så himla glad och vi kunde byta utan massa skrik och panik! Hon har helt enkelt inte lika ont längre, vilket är såå skönt! Man märker det på allt, hennes humör, sätt att vara, hur hon sitter och när hon gråter. Nu gråter hon inte för att det gör ont utan mer bara ifall att det gör ont. När man då påpekar detta så skrattar hon och ler tillbaka :)


110910


110918

Kolla vilken skillnad! Det har dragit ihop sig ännu mer! Man ser på kanterna att det ulcererade såret är mindre och det börjar komma ny hud. Ser dock inte lika rent ut, men det är för att den första bilden är tagen efter bad. Man kan inte annat än bli glad och i morgon ska vi på återbesök igen och då kan jag gå dit med ett leende på läpparna! Underbar känsla och jag kan inte annat än ta ut lite lyckotårar redan nu! Hoppas det håller i sig!

Idag plockade jag bort plåstret som har suttit sen i tisdags, alltså 3 dagar med silverkompressen. Det var bra om de satt så länge som möjligt, men idag fick det vara nog. Det var dags för ett bad och nytt omlägg! Tycker det är så fruktansvärt tråkigt att hon inte tycker det är roligt att bada längre.. Hon som ääälskade att bada skriker nu i panik när man lägger henne på rygg. Hon tyckte verkligen om att ligga på rygg och plaska och sprattla. Nu skriker hon i panik så fort jag ens är i närheten att lägga henne på rygg. Det funkar att stå! i badet då är det ok. Dock inte i närheten av ett avkopplat mysigt bad.... Känns så tråkigt! Tog till och med av plåstret efter badet.. men det hjälpte inte heller. Hoppas det blir bättre sen när det har läkt ihop! Men känns som att hon mer skriker i tron om att det ska göra lika ont som det har gjort. Får försöka bygga upp ett nytt förtroende så kanske det går bra. Omläggningen av det nya förbandet gick jättebra, men sen var det gnälligt hela tiden så fick lägga mig med henne vid 6 tiden. Hon sover fortfarande. Får väcka henne om en liten stund så hon kan somna om lite senare ikväll för natten.


Idag 2011-10-15


2011-08-21

Man ser ju en klar förändring nu! Hoppas, hoppas det vill läka till helt nu! Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att det vill göra det,.. det skulle ge mig ro i själen att hon får börja leva ett normalt liv!

Idag har allt gått i läkarens tecken! :) Vi åkte in till SÖS i morse för återbesöket till doktorn. När vi plockade bort plåstret såg det jättefint ut och det hade börja dragit ihop sig, och fått "ny" hud. Blogproverna såg bra ut så skulle det gå åt fel håll så är det bara att köra igång med medicinen. Stafylokockerna är också borta ifrån såret, dock finns det pseudomonas kvar, men med silvrets hjälp hoppas jag att de försvinner! Håller tummarna för att det verkligen är påväg åt rätt håll nu! Så vi fortsätter med silverkompresserna och ger det en vecka till för att se vilken väg det tar sig. Håller alla mina tummar och tår att det går vägen! Nu är det nog med bakslag! :) Återbesök igen på måndag! Dock klockan 16 så jag kan jobba!

Sen träffade vi moster Jessica en stund inne i stan, mysigt! Sen åkte vi hem för att gå på doktorbesök på BVC. Träffade på massa barn i liknande åldrar ute i väntrummet, Li busade med tre barn och hon älskar verkligen andra bebisar! Så kul att se, hon skiner verkligen upp och gör stortjut varje gång! :) Måste försöka ta mig till sånna här träffar öppna förskolor osv. så hon får leka lite och träffa andra barn. Inne hos doktorn såg allt bra ut! Kollade reflexer, höfter, mage kollade även så hon hade greppförmåga i båda händerna. Vilket hon såklart har. Fick leka med en spatel, och hon höll den med båda händerna, dock bytte hon snabbt över till högerhanden efter att den placerats i vänster. Men man vet ännu inte vilken som blir den hand hon kommer använda mest sen.


Idag är hon 6 månader och 11 dagar

Vikt: 9.060g
Längd: 67 cm
Huvudomfång: 43

Idag var vi in till sjukhuset igen.. Det är ständiga vändor! Idag åkte vi kommunalt in för jag tror det gick lite fortare än att åka bil. Nu har vi ju kört på silverbandaget sen i måndags. Dock när vi tog bort det nu så såg det lite "renare" ut, började även blöda. Men den stora hinnan av gul/grönt slem var borta. Men ingen märkbart större förändring. Vi började diskutera en behandlig med propranonol. Vi tog även ett nytt svabbprov för att kolla bakterierna. Vi körde även massa blodprover idag. Fick sitta lite över en timme med emla salva på båda armarna. Blev förvånad över hur duktig hon var! Satt helt still och sa inte alls så mkt, salvan måste ha tagit väldigt bra! Duktiga tjej! Blodproverna var för kontroll av lever, njurar, sköldkörteln m.m inför ev. behandling med propranonol. Tillbaka på tisdag för ny koll av sår samt svar på proverna.

Ena delen av mig hoppas att det ser bättre ut på tisdag så vi slipper behandling med propranolol, andra delen av mig tycker det är en självklarhet att behandla med det så hon slipper denna smärta och att det drar ihop sig. Men som sagt, det finns lite biverkningar. Men gör man riktiga och nogranna kontroller innan så borde det inte vara något problem. Men såklart man blir nervös! Det är trots allt en hjärtmedicin...


Li med apan på sjukhuset!


Den var mkt rolig! Min fina lilla unge som ändå är så glad!

Efter vi var klara på sjukhuset åkte jag till Hornstull och mötte upp Sofia min älskade vän som jag bott ihop med i 2 år under min skoltid. Var så underbart att ses och prata igen! Synd att det går så långt emellan gångerna, måste bli ändring! Saknar dig jättemycket! Hon hade även med sig sin hund Ninja, vilket Li uppskattade! Jösses så hon pratar och kollar på hundar, hon älskar verkligen hundar! Vi tog en promenad runt hornstull och avslutade på Götgatan med en liten fika och massa prat! Li fick lite mat vid parken vid mariatorget




Sen blev det godnatt! Att mössan åkt ner över ögonen var nog bara bra så det blev lite mörkt! ;)

I morse klev vi upp ur sängen vid 9 tiden, så skönt! Vi käkade lite frukost allihopa och Li käkade lite gröt. Hon slukade en hel tallrik med gröt och lite persiko puré. Mums! Vad kul att hon börjar käka lite mer "riktig" mat. Nu ligger hon och sover efter ett bad och omläggning av såret... Ser inte alls kul ut och hon gråter och gråter.. Idag fick pappa bada henne så fick jag köra lasset efter. Hon badade i 10 minuter sen upp och torka sen på med ättiksyra i ca 10-15 minuter för att försöka få bort pseudomonasen... Lättare sagt än gjort, tycker det ser hemskt ut! .. Efter att det har varit på ska salvan på. Vet inte om det är så mkt bättre eller om man egenltigen skulle köra med bara sorbact omlägg. Men nu kör jag som de har sagt tills på måndag. Ser det fortfarande ut som skit så får de hitta på något nytt. Något måste gå att göra! När man märker att det man provat inte fungerar så måste man ju prova nästa steg. Vi får se vad de säger.


Man kan ju hoppas att det är bakterierna som dör!

Nu ska vi ut på en liten promenad! Superfint väder och solen skiner!

Igår var jag in till sös igen till läkaren. innan träffade vi min syster Jessica och tog en liten runda inne vid skanstull :) Våra gamla hoods, där bodde jag första året när jag pluggade tillsammans med Jessica. Vi promenerade bort mot medis och kollade lite butiker sen hamnade vi på donken och käkade lunch. Sen kikade vi lite i affärer innan vi skulle vidare till doktorn.

Denna gång såg det lika illa ut som innanantibiotikakuren,.. så det var ju lite småtråkigt. Men fick med oss ättiksyra hem som vi ska köra med samt köra med baden igen. Sen på med en ny salva som heter Betnovat med chinoform. Får vi väl se då.. å så ska vi tillbaka på måndag igen. Såklart fanns det ingen tid som var efter 12 så jag kunde jobba innan, så förlorar ytterligare ett till arbetstillfälle.. Men hoppas på det blir bättre nu.

Någonstans påvägen tappade vi bort Anki också,.. Så vi har haft lite sorg här hemma... Efter sjukhusbesöket körde jag runt med bilen och sprang in i affärerna och frågade efter en liten anka.. Så tro inte att jag bara struntade i henne.. ringde även runt till butikerna.. men ingen liten anki .. :,( Så ledsamt..


RIP Anki...

Det har verkligen inte varit min mening att denna blogg skall vara full av tråkigheter,.. men just nu känns det som att hela mitt liv är fullt av klagomål, ångest och smärta. Jag beundrar de föräldrar som lever med sjuka barn, vilken otrolig styrka de måste ha! Jag känner mig helt utmattad av Li´s födelsemärke som ständigt orsakar smärta, sjukhusvistelser. Känner mig trött och slut som artist,.. det gnager ända in i själen och jag känner mig så orkeslös.. :( Skulle behöva en månads semester utan sjukhus, omläggningar, smärta och bara fyllt med massa kärlek. Jag vet att jag kommer orka, vi är byggda för att klara påfrestningar, men ibland måste man bara få tycka lite synd om sig själv och inte minst min lilla tjejj. Att hon ändå trots detta hemska födelsemärket är glad, skrattar och älskar att träffa människor! Det svider i hjärtat när hon gråter för att det gör ont.

Idag var vi på sjukhuset igen och gjorde detta ättik/syraomläggningen. Hon grät som en tok och jag försökte trösta. Vilket inte är så lätt alla gånger. Man känner sig så hemsk, hur ska hon veta att jag försöker hjälpa henne! Mammas älskling! Hon stod på ett ben och stötte knappt på sitt vänstra ben,. men vi ska fortsätta med omläggningen och alvedon så ska vi tillbaka på torsdag igen....

Sen fick jag lov att avboka babysimmet som jag sett fram emot så länge! Jävla skit.. Förstår såklart att man inte vill ha i bakterier i vattnet samt att det inte är så bra för hennes sår. Tänkte först att det borde funka med sånna där vattentäta omlägg jag har, men doktorn sa att det inte var någon bra idé och inget att tänka på.... Så jävla deppigt,.. Känner mig jätteledsen!

Ringde FK och kollade med dem om man kunde använda sig av sjukdagar istället eftersom det kräver omläggningar, resor till-från sjukhuset, antibiotika osv. men då är hon för liten.. hon måste ha fyllt 240 dagar eller ligga inlagd på sjukhus.. Jävla tråkigt. Sen kollade jag även upp min försökring och där står det ju att man har medicin, rese och sjukhuskostnader som täcks av försäkringen. Läser man lite till så finns det en liten kolumn där det står Försäkringen gäller inte för:
*Hemangiom och lumfangiom

Toppen! Skit bra.... Blir så jäääävla trött!! Finns det någon försäkring som täcker allt!? Det är ju jävligt roligt att det alltid ska vara just ett undantag för det man själv råkat ut för! .............................. Fy fan! Men jag ringde in och frågade och de skulle skicka ut en blankett om skada så får vi väl se. Tänker försöka ändå eftersom det är en mekanisk skada. Blöjjan har ju påverkat skadan också. Så får vi se, men som sagt det finns väl kryphål i allt nu förtiden. Ska man skratta eller gråta? Har gråtit en skvätt och det känns möjligen lite bättre... Men jag är bra trött på allt. Känner mig som en grinig gammal tant. Tålamodet är inte på topp och jag gnäller/skäller på Gaston för minsta lilla, vilket såklart inte är hans fel så får jag dåligt samvete att jag skrek på han efteråt... :( När folk frågar om allt är bra så svarar man alltid "Jo det är bra, hur är det med dig" Varför? Varför inte bara vara ärlig och säga att allt känns skit och man är ledsen men det gör man inte för man vill inte packa på andra sina sorger och problem...

Tappade Anki i garaget på södersjukhuset också... hade kört ut och åkt en bit när jag kom på att Li tappade henne när jag packade in henne i bilen, glömde att plocka upp henne. Gjorde en rejäl jävla u-sväng och körde med ilfart tillbaka till garaget i hopp om att hon låg kvar på marken. Vilket hon gjorde, så jag grät en extra liten tår att hon nu var tillbaka i vår familj igen. Jävla anka.......

Då är vi tillbaka efter ytterligare ett besök på Sachsska barnsjukhuset.. Fick svar på odlingen att det växte Stafylokocker & Pseudomonas.. stafylokockern var ju väntad med Pseudomonasen var ju mindre roligt... Tänker bara på alla hundar vi får in som har så svårt att bli av med denna elaka bakterien. Man vill bara kräkas! Träffade iaf en hudspecialist idag och jag tog verkligen upp allt jag kände och frågade när de ansåg vara steget då man väljer en annan behandling istället. Hon var helt klart inte främmande mot att sätta in propranolol behandling. Men hon tyckte att vi skulle behandla bakterierna först, såklart vi ska! Det blev en ny penicillin behandling som vi ska pilla med i 7 dagar, dock fick vi en annan variant då vi slipper ge henne det 3 gånger om dagen, så nu blir det bara 1 gång. Det tackar vi för! Försökte även få tag i denna läkare men han var på semester i 2 veckor till, men hon skulle lämna en lapp om att jag sökt honom. Så får vi se vad han säger när han ringer :)

För behandlingen mot pseudomonasen så fick hon göra ett ättik/syra "bad" på behandlingsrummet. Vilket vi ska tillbaka på måndag för att göra igen.... Blir en väldigt massa åkande fram och tillbaka men vad gör man inte för de små! Det enda jag vill är att mitt lilla hjärta ska må bra och inte ha ont, det är det enda jag vill just nu!


Såhär såg det ut när vi plockade bort det nya bandaget..... Ser ju sådär spännande ut! Fan så trött jag blir


Men efter ett litet ättikabad såg det ju lite finare ut... Om man nu kan tycka detta ser fint ut. Tyckte fortfarande att det såg bättre ut med sorbact kompresserna. Var inte alls så geggigt! Efter att ha talat med min chef så är det sorbact behandling som vi behandlar djuren med, så vad är skillnaden? Så frågan är om jag ska lita på mig själv ännu en gång och göra det jag själv tror är bäst. Hittills har det ju visat sig vara helt rätt... Å har ju använt sorbact i 3 månaders tid och det har aldrig sett såhär illa ut.

Idag ska vi på återbesök till en hudspecialist... Ringde idag för att kolla hur jag skulle göra om jag skulle bada henne nu på morgonen eller om jag skulle vänta. För det är ju lite jobb att bada å smeta på salva å plåster om man sen ska ta bort det 3 timmar senare. Lite pill med tiden på smärtstillande, alvedon också. Kunde vänta med det tills vi var på sjukhuset, kalas.. då petar jag i henne en alvedon strax innan vi åker så den är i max effekt när vi är där. Hoppas det hjälper lite. Hon berättade att svabb provet kommit och att det var stafylokcocker... Får man gråta nu?

Orkar verkligen inte längre.. Känner att allt jag gör spelar ingen roll,.. kan inte lindra smärtan för henne hur jag än gör. Har pratat med en kollega som så gulligt varit aktiv i detta och försökt hjälpa oss. Tack du vet vem du är!
Har nu på morgonen jagat en läkare på Kalmar sjukhus för rådgivning och information. Är på jakt efter ett utlåtande om ett läkemedel som läkarna här i Stockholm nte använder sig av. Som verkar fungera så hon slipper smärta, och att det växer. För det är när de växer som det spricker och blir infekterat. Det fortsätter växa tills hon är 1 år. Så då kan man ju bara med lite enkel mattematik räkna ut att det är lika lång tid som vi har hållit på nu.... Kalmar sjukhus skulle ringa upp mig vid 1 tiden, så hoppas jag kan få hjälp därifrån.

Uppdaterar mer efter läkarbesöket idag.

I morse vaknade min lilla tjej vid halv 6! Kanske var det alvedonen och den nya smärtstillande salvan som hjälpte henne att kunna sova lite längre, eller helt enkelt att hon var slutkörd efter sjukhusvistelsen.. Hoppas på det förstnämnda. I morse skulle vi såklart köra med det där jävla vattenbadet.. klädde av henne och började ta bort plåstret då hon såklart började gråta direkt. Hon visste ju vad som skulle hända. Fyllde upp ett bad med kalciumet och stoppade ner henne där och hon panikade. Hoppas verkligen inte att hon kommer avsky att bada efter detta. Vet inte om det svider eller om det bara gör ont när såret är så ulcererat? ...

Man vet ju själv hur ont det gör och vad det svider när man har ett litet skärsår och så ska man diska.. :(
Men sen var det på med salvan och plåstret igen. Hon var superledsen och inte ens jag kunde trösta henne, försökte med allt! Vi gick runt i lägenheten, vyssade henne, ammade henne, gav henne flaskan, vi la oss i sängen, kollade på tv inget hjälpte.. Efter en timmes gråt var hon helt röd och svullen i ansiktet,. så jag klädde på henne lite raskt och la ner henne i vagen för att försöka bryta mönstret. Allt gjordes i lite snabb fart så hon lixom glömde bort att hon grät, för sen så fort vi kom ut och hon såg löven så gav hon ifrån sig ett litet skratt så somnade hon...  Mammas lilla tjej!

Hoppas verkligen att det hjälper.. för jag kan säga att mina naglar och nagelband ser ut som skit efter detta, helt bruna och ser lortiga ut! Men vad som helst är värt det bara hon blir bra. Men får gå och köpa mig ett par diskhandskar och prova om hon tycker det är ok att jag håller i henne med dem. Så ska det nog funka.


Liten omplåstrad tjej!

Imorse ringde jag direkt klockan 8 och krävde att få en tid nu på morgonen annars sa jag att jag skulle åka dit akut ändå. Fick en tid klockan 10 och fick träffa en läkare på hud. Berättar vad som har hänt och hur hon mår, att hon har fruktansvärt ont och har svårt att sova på nätterna. Klädde av henne och genast då började hon gråta. Lilla tjej som vet vad som ska hända. Men det gick bra, hon grät inte alls lika mkt som hon brukar när vi tar av plåstret, hon hade lite trollhassel att titta på i taket med fina isdroppar i. Duktiga tjej!

Läkaren tittade på födelsemärket och sa att man ibland kan få hålla på sådär i flera år med plåster osv. vilket jag frågade om de inte kunde operera bort det istället. Fick till svar att det gör man inte med sånna här märken, man låter dem helt enkelt vara eftersom man inte vet hur djupt det sitter. Det kan sitta ända ner till större muskler och inne i vitala organ. Om man vet att de sitter på vitala organ, då kan man ibland överväga en operation. Eller om det sitter på ett ställe som kan orsaka synfel eller liknande. Frågade även om en medicin som en kollega tipsade mig om men det använder man inte i heller fick jag till svar,. I enstaka fall om det absolut inte går att få bukt med kan man överväga att sätta in den medicinen eftersom det är en hjärtmedicin egentligen. Vad ska vi göra då?


Hon fick bada i kaliumpermanganat som ska hjälpa till med att hindra bakterier och torka ut såret. Detta ska vi göra hemma 1 gång om dagen i ca 10 minuter tills på torsdag då vi har fått en återbesökstid till en specialist läkare på hud. Sen fick hon hydrocortisonsalva och ett nytt omläggningsplåster. Då släppte hon bomben, otröstlig och bara skrek och skrek... Gick inte att trösta henne, omöjligt! Samtidigt väldigt skönt att de fick se hur ont hon faktiskt har! Dock gjorde det väldigt ont i mamma hjärtat och hon somnade tillslut av utmattning i bilen när vi åkte hem.

Detta plåster som hon har nu ska tydligen andas bättre och släppa ut luft. 45 minuter innan omläggning av såret och bad ska vi ge en 125mg alvedon för att ta bort den värsta smärtan. Sen ge henne en alvedon innan läggdax också. Hoppas verkligen att detta kan hjälpa till nu.. annars vet jag inte vad jag gör.. Känns så långt ifrån bra, men det är väl bara att härda ut och hoppas det hjälper så hon slipper ha ont! När vi kom hem käkade vi lite lunch och sov i nästan 2 timmar tillsammans på soffan.  Finns inge mysigare att bara ligga brevid varandra och mysa! Nu är hon glad igen och ligger i sitt gym och busar med kossan och åsnan :)