Idag var vi nere hos barnmorskan igen! Vi har klippkort där, vilket dock lönar sig i längden! Li har äntligen passerat sin födelsevikt och det med bravur! Hon har gått upp till 3.640g! Duktiga tjej! Barnmorskan tyckte även att hon idag endast var lite "citron gul" vad nu det ska betyda, men hon trodde iaf inte att det skulle påverka hennes viktuppgång längre och hon tyckte även att vi får göra som vi vill med ersättningen. Vi har gett henne 30mlx3 om dagen och barnmorskan sa att det inte är de som påverkar hennes viktuppgång längre heller. Känns toppen! Så vi får se hur vi gör med ersättningen, och om jag tycker vi behöver den i fortsättningen. Kan vara ganska skönt att ge henne lite innan läggdags och på morgonen då hon är så himla hungrig, men som sagt. Vi får se, hon har blivit lite bekväm med flaskan. Nu har vi dock köpt en flaska som ska vara för mammor som ammar också. Medela heter den och den köpte jag på apoteket, tycker den är toppen, man ser att hon får arbeta lite och att det inte bara rinner rätt ner.

Tekniken bakom Calma bygger på barnets naturliga sugteknik. När barnet ammas och gör en paus för att svälja, förs tungan upp mot gommen och mjölkflödet bromsas. Calma har samma teknik , så att mjölken bromsas upp när barnet pausar för att svälja. Dessutom tillämpar Calma samma vakumteknik som vid amning. 
Sammantaget gör detta att barnet behåller den naturliga sugtekniken fast det matas med flaska.

Idag knackade det på dörren och där stod en kille med ett stort blombud.
När jag öppnade fanns där världens finaste bukett! Herregud, var nästan så tårarna kom lite för den är så fin!
Mina favoritblommor fanns med också, liljor! Dessutom i rosa! Vilken lyckoträff!
En stor bukett för mamma och en liten för lilla Li <3







Mor & dotter buketten kom ifrån mitt jobb!
Tack så himla mycket Karin, Fredrik & Toffe! <3

Fredag 4/3-2011
Natten gick jättebra, hon ammar fortfarande bra och suger med stora fina tag. Har fått beröm av barnmorskorna att det ser perfekt ut! Känns skönt att mjölken har kommit igång som den ska. Andningen är fortfarande hög, men jag tycker ändå att den stundtals går ner och ligger lite lugnare. Men så fort hon blir ledsen så ökar den.

På morgonen fick vi träffa en barnläkare eftersom de vill hålla kolla på Li´s andning så att det går åt rätt håll.
Väl därinne så är det två läkare som lyssnar på lungor och hjärta och de tycker allt låter normalt, de kan inte hitta något som de tycker låter konstigt. Eftersom det är oklart hur de ska gå till väga rings en överläkare upp och kommer och lyssnar. Han tycker sig höra ett mindre blåsljud,.. Mitt hjärta stannade,. var den absolut värsta stunden i mitt liv. Vad händer nu? Jag som trodde vi skulle få åka hem. Känslorna var miljoner. Jag grät. Läkaren ville ha en ny lungröntgen, nya blodprover, EKG och ett ultraljud på hjärtat.

Vet inte varför det blev sån fart på alla för snabbt blev vi tillbakavisade in på vårat rum på bb avd. 73 och ombads plocka ihop våra saker för vi skulle få plats nere på Neonatalavdelning där de skulle utföra alla tester. Vi hade ju haft henne hos oss ända sen födseln och nu plötsligt blev det sån fart på alla, vi blev såklart jätterädda.

Väl nere på Neo avdelningen blir vi inslussade i ett rum där det ligger en förtidigt född bebis med slangar påkopplade överallt och där stod vi med lilla Li och våran packning. Vi fick ett litet hörn att sitta i till de visste vart vi skulle ta vägen. Jag var i chock, var så hemskt å se den där lilla parveln ligga där samtidigt som vi satt med Li som vi inte alls tyckte verkade så sjuk. En röntgen gjordes snabbt på plats inne på rummet sen var det lunchtid och vi ombads lämna henne på platsen. Var första gången som vi lämnade henne och hjärtat brast i tusen bitar, kunde inte äta mycket den lunchen utan vi skyndade oss tillbaka till henne där hon låg i sin lilla "vagn"

Efter en stund fick vi komma in till ett annat rum där en läkare utförde ultraljudet på hjärtat. Eftersom jag varit med på mkt ultraljud på jobbet vart det extra jobbigt då jag förstod en hel del av ultraljudet och deras läkarspråk.
Minuterna var långa som timmar, men efter avslutat ultraljud sa läkaren att allt såg helt normalt och fint ut! Äntligen kunde vi pusta ut för stunden. Men vi hade fortfarande inte fått svar på röntgen och tagit blodproverna.

Dagen gick och tillslut efter alla prover och tester kommer en läkare och säger att allt ser jättefint ut och att hon självklart tycker vi ska få ett föräldrarum och inte behöva lämna henne där eftersom allt faktiskt ser normalt ut, trots den snabba andningen. Så vi fick ett rum inne på neonatalen där vi fick ha henne med oss hela tiden.

De tre dagarna innan hade jag haft en sån jättegullig barnmorska på bb 73 som hette Anna som vi tyckte så mycket om som kollade till oss och kontrollerade Li´s andning. Hon var verkligen helt toppen och vi kollade efter henne under lunchen då Li fortfarande var kvar på neo avdelningen under, men vi hittade henne inte.

På kvällen då vi var i vårat rum på Neo kommer hon in! Var som ett kärt återseende och hon var lika glad att se oss då hon läst i journalen att vi blivit nerflyttade till Neo. Hon hade bytt pass och skulle jobba på Neo avdelningen den kvällen, lyckan var gjord! Väl när Anna satt där på rummet kontrollerade vi  Li´s andning igen som då gått ner rån ca 80 som det varit innan till 53! (Andningsfrekvensen ska ligga mellan 40-60)
Äntligen börjar det hända grejjer! Det är detta vi väntat på att vätskan ska drivas ur så andrningen blir lättare.
Nu sov vi gott den kvällen!

Lördag 5/3 2011
Läkaren kom efter rondningen och kollade på Li och konstaterade även han att andningen gått ner och att det inte var något problem längre. Nu hade hon istället tappat i vikt från 3510g till 3115g. Han tyckte även att hon var för gul och vi påpekade att hon faktiskt var gulare dagen innan. Då vi själva bad om ett gulsotstest som utfördes på bb 73 som var utan anmärkning.

Nu gjordes testet om och det var tydligen lite förhöjt enligt Neos uträkningar, hur man nu kan ha olika mätningsspalter på olika ställen? Och det blev prat om att hon skulle få sola under en lampa i minst 24 timmar osv. Det togs ett blodprov för att mäta gulsotet i blodet, vilket kom tillbaka helt normalt. Uppstressade i onödan igen! Fan vad trötta vi börjar bli på alla olika människor som kommer in och ut! Strax efter vi fått resultaten om gulsoten kommer 2 nya bm in som minsann inte tyckte hon var så gul... Ett sockertest togs som visade 2,9 vilket de tyckte var lågt, på bb 73 går gränden vid 2,6... Man blir nästan knäpp på att man har olika mätningar och rekomendationer från avdelning till avdelning. Samtidigt som vi såklart är glada över att allt kollas noga.
Blodsockret följdes upp under dagen och natten och alla var helt normala, då enligt Neos uträkningar, tur de!

Söndag 6/3 2011
Idag vaknade jag & Li upp utan pappa, han sov hemma lördagsnatten. Eftersom att allt såg så fint ut valde vi att han skulle åka hem för att ta hand om djuren och boa in sig lite och jag känner mig så pass rörlig så jag klarade mig. Under morgonen vägs Li som har gått ner lite till, nu ligger hon på 3080g, vilket dock är vanligt att man går ner efter en födsel. Huvudsaken är att vikten vänder.  Vilken de vill kontrollera med en ny vägning i morgon.

Så här sitter vi nu! Våran alldeles egna fina familj. Jag, Anton, Li, Texas, Gaston & Oliwer.
Hundarna har luktat och kollat in henne och Gaston markerade genast att hon faktiskt hade bajsat..
Oliwer var framme och luktade på bilbarnsstolen och kontrollerade var det var för liten som låg där.

Li sover i skrivandes stund, mätt och belåten!
Gaston sover, Texas tuggar ben och Oliwer är ute.
Anton kollar TopGear och jag ska hoppa in i duschen!

Idag klockan 8 var vi hos våran barnmorska för det sista besöket innan kejsarsnittet.
Det kändes så bra att få prata med henne och hon var så lugn och sansad så jag nästan somnade. Allt känns så bra! Har varit mest nervös över ryggbedövningen och sen att man blir förlamad från tårna,.. men hon berättade exakt hur de gör och att det är så noga kontrollerat innan operationen börjar. Man får till och med en lokalbedövning innan man ger ryggbedövningen, när hon sa det så var det som att en liten sten släppte från bröstet. Ja, jag vet att det låter konstigt med tanke på mitt jobb, men jag är så sjukt rädd för nålar och blodprovstagning så jag blir skakis. När det ska göras på mig själv, att jag gör det på djuren dagligen spelar ingen roll.

Ryggbedövningen släpper efter ca 2 timmar, så det känns ju också ok. Sen mot eftermiddagen vill de oftast att man försöker gå till toaletten, och sen tillbaka till sängen. Dagen efter ks så brukar de flesta vilja duscha och då tar man oftast bort banaget också, och de lägger intracutana suturer! Så det finns lixom inga stygn att ta. Det här kommer gå kalas!

Pyret var livlig idag och hjärtljuden låter perfekt som alltid. Idag låg de på 142, och det var lite sparkar med.
Just nu ligger h*n med huvudet på min vänstra sida och ryggen längs med magen å stjärten ner med benen mot min högra sida och sparkar,.. jätteskönt! Man märker att magen fått en helt annan form och den är känsligare för beröring. Speciellt där bebis ligger med sina fötter, känns som att det är så tunnt lager mellan bebis och magen.
Idag kan nog bli en väldigt bra dag! Just nu håller vi på och tvättar små bebiskläder! Mysigt!

För er som är intresserade finns en film om planerat kejsarsnitt på Södersjukhusets hemsida.
Se filmen tryck på länken.

Idag kom brevet som kommer att förändra vårat liv för alltid, som kommer att länka ihop oss för evigt.
Det var datumet då våran lilla bebis ska få se solens strålar!

Första känslan när jag såg brevet på golvet gjorde så jag fick en klump i magen, öppnade och började storgråta.
Att det finns så mycket känslor i mig som jag inte trodde fanns! Jag börjar sakta men säkert smälta att vi ska få en bebis nästa vecka, har fortfarande inte förstått vad det innebär och tankarna far fram och tillbaka. Men det börjar ändå kännas på riktigt.

Idag efter vi läst brevet satte vi oss med våran påse med bebiskläder och kollade och rev bort prislapparna.
Bokade en tid i tvättstugan och bara myste litegrann. Tänk att strl. 50 är så litet! Visst alla bebisar är ju inte så små, men det där är sjukt litet... Har bokat en tvättid på fredag då jag tänkte tvätta bebiskläder för första gången. Måste tvätta alla sängkläder och bädda sängen innan vi åker in. Nu blev allt så plötsligt och verkligt.
Hade ju inte ens packat väskan ännu för jag trodde vi hade så mkt tid på oss.

Oliwer har redan invigt sängen och idag låg han på rygg i sängen så jag övade och plockade upp honom från sängen. Kändes lite underbart, även fast det bara var lilla O som jag plockade upp som sov. Snart en riktig bebis.
Våran bebis, vårat lilla mirakel.

Kejsarsnitt är en förlossningsmetod som innebär att man förlöser genom ett kirurgiskt snitt i magen. Metoden används när en vanlig förlossning inte är möjlig eller när det finns risk för mammans eller barnets hälsa.

Det finns tre typer av kejsarsnitt:

• Planerat kejsarsnitt
• Akut kejsarsnitt
• Omedelbart kejsarsnitt

Vi ska ju då genomgå ett planerat om det nu fortsätter gå som det ska, så Pyret inte helt plötsligt slår bakut och ändrar sig igen, så det blir ett akut istället. Får vi väl verkligen hålla alla tummar och tår för.

Våran anledning till detta planerade kejsarsnitt är ju att bebis ligger med stjärten nedåt, så kallad sätesbjudning.
Som Pyret då helt plötsligt ville ha. Hoppas h*n har en bra anledning till detta,.. Kan fortfarande inte förstå, men måste försöka intala mig att det är så det får gå till denna gång. Pyret har säkert en väldigt god anledning till detta.

Mitt snitt kommer göras med ryggbedövning, vilket innebär att jag blir förlamad,.. (låter hemskt!) från magen och neråt. Läkaren gör ett tvärsnitt i bukväggen cirka 3 centimeter ovan blygdbenet. Ett sådant bikinisnitt eller Misgav-Ladach brukar vara 12-15 cm långt. Bukmusklerna och bukhinnan delas, livmodern öppnas, varefter barnet och moderkakan hämtas ut.

Från det att ryggbedövningen eller narkosen börjat verka tar det några minuter till dess barnet är fött. De olika lagren av livmoderväggen, bukmuskulatur/muskelhinna, underhud och hud sys därefter ihop...
Låter hemskt! Men under denna tid får vi tydligen vara tillsammans alla tre om allt gått som de ska.
Sen kommer vi tydligen få stanna kvar minst 3 dygn efter snittet för att se så allt är ok med både barnet och mig antar jag, att ja kommer upp ur sängen som jag ska och kan röra mig.

Sen ska man tydligen vara handikappad i typ 2 månader efter detta... Låter ju sådär kul!
Inte lyfta tungt osv,.. Ja.. här kommer ju verkligen Anton få jobba järnet! Han är helt införstådd och vi hade ett jättelångt samtal idag när jag var som mest ledsen och bara grät. Han är så underbar min man! Åh, hade verkligen inte kunnat haft en bättre sambo som finns för mig i vått och torrt! Underbara DU!

Har fortfarande inte smält detta och kommer säkert inte göra det heller. Inte ens när man ligger där på bordet och ska snittas,.. Låter så hemskt! :( Vad gör läkarna om man får ett anfall å bara gråter då? Skulle kunna vara något som händer mig.

Jag skulle ju vara hemma nästa vecka för att förbereda mig mentalt. Har verkligen inte ens tänkt tanken på kejsarsnitt utan det var nästa vecka när jag gick hemma som jag skulle börja tänka tanken på att få en bebis.
Inte på att få ett snitt,.. Känner mig helt oförberedd på allt som har med bebis att göra, nästan blockerad...
Kommer vara hemma nu från jobbet för att helt enkelt försöka "boa" in mig i min roll,..
som blivande förälder nästa vecka,.. nästa vecka! Herregud,.. vad tiden har gått fort!
Nu är jag helt slut som artist idag å tänkte slänga mig på soffan för att titta på tv och tänka på något annat.

www.vardguiden.se
kommer informationen ifrån.

Har nyss vaknat, har sovit ok, men tankarna är miljoner. Har ganska ont i magen efter allt bök men Pyret verkar må bra, h*n sparkar och rullar där inne som vanligt.

Känner mig fortfarande jätteledsen och orolig över allt som har hänt, gråter ibland, skrattar ibland... Känner mig jättedum som känner såhär, för det viktigaste är ju att bebis faktiskt mår bra och kämpar på där inne. Men det är en sån stor del av mig som faktiskt har förberett mig mentalt på det här och vi har planerat, hur man nu kan planera en förlossning. Men alla våra tankar som "undra när det häner, vart kommer vi vara, kommer vattnet gå", kan vi ju släppa på en gång. Nu blir det ett planerat snitt, med både datum och tid. Känns lite speciellt, svårt att ta in det är så mkt känslor! Men ska försöka se alltihopa med andra ögon och i slutändan så spelar det ingen roll hur bebis kommer ut så länge den mår bra och är välskapt. Ändrade planer helt enkelt, Pyret gör som den vill, precis som sin mamma!

Kanske är det en liten mini Jennifer där inne? Livlig, ska ha sista ordet, gör precis som den vill,.. Ja varför inte? Vi behöver lite mer östrogen i våran familj, Anton tycker dock det räcker och blir över med mig,.. :)

Nästa vecka får vi svaret! .. senast den 4 mars blir vi föräldrar,.. Helt otroligt! Mamma Jennifer & pappa Anton
Å alla mammor och pappor blir far/morföräldrar.. Det är så mkt känslor som bara väller ur mig, vill bara gråta samtidigt som jag skrattar.

Har tidigare sagt att jag inte är nervös för att ungen ska ju ut hur jag än gör,..
Men nu blir det ändå annorlunda, ut kommer den ju verkligen, en stilartad entré, fort kommer det gå.
Är så nervös för att jag ska få bedövning, bli förlamad å att de ska skära i mig. Själva snittet gör mig absolut ingenting, utan tänk om ja känner när de skär i mig, sen att ja inte kan gå upp å resa mig å kolla på bebis, utan att de ska sy ihop mig efteråt. Undra vilken tråd de syr med? Fan vad läskigt.

Det började med att vi kom in, det kopplades en CTG på magen för att kontrollera Pyrets hjärtljud och mäta värkarna. Hjärtfrekvensen pendlade mellan 126-157 hela tiden och man kunde se att jag hade sammandragningar lite då och då, samtidigt som pyrets hjärtfrekvens ökade, spännande!





Efter att vi legat med den i ca 40 minuter så kom en barnmorska och la en infartskanyl och tog blodprover.
Faktiskt så lyckades hon på första försöket, inte många som klarat de så det var lyckat.

Sen kom det in en läkare och två läkarstuderande från Tyskland som skulle försöka vända på Pyret. De började med att klämma, känna, trycka... Ja inte sådär superskönt men vad gör man, sen kontrollerade de med ultraljud hur bebis låg och såg att h*n låg med huvudet lite tippat mot vänster sen stjärten ner och fötterna mot höger sida.
Efter de fick ja brickanyl iv. och nästan direkt kände jag hur jag började skaka, pulsen gick upp i turbo och hjärtklappningarna tog fart,.. Fan lite läskigt, ansiktet började domna av och efter en stund var det dags för vändningsförsöket. Jävlar i min själv vad ont det gjorde.. varför får man inge smärtis? Vi försökte en stund men det var ingen idé, även om Pyret är väldigt livlig och gärna snurrar runt själv så var det ingen som kunde få h*n att byta ställning. Envis som synden själv, det får jag väl stå för eftersom jag själv är rätt envis av mig.

Efter avslutat försök var vi helt slut både Anton och jag,.. Alla utom pyret som mer än gärna sparkade hej vilt där inne, man får väl vara glad att h*n är pigg och att allt är som det ska. Men.... jag kan inte annat än säga men..

Att Pyret vänder sig tillbaka rätt igen som h*n ska är inte så vanligt, bad om en procent, men hon sa att det är svårt, det är inte så vanligt att de väljer att sätta sig i säte såhär sent in på en graviditet, och har de väl gjort de så brukar de inte "slå över" igen. Så det kommer läggas ett snitt.

Hade pyret legat i säte från början hade jag nog inte blivit så ledsen, men att den väljer att göra så nu, bara 3 veckor kvar till bf gör att jag känner mig rätt deppig och snuvad på konfekten,..
Vi har ju pratat om känslan och hur det kommer vara då vattnet går och de första värkarna kommer,.. kommer ju inte få den möjligheten, utan nu blir det som jag tidigare önskat "En dag, plats och en tid"
Tänk att jag aldrig kan vara nöjd.

Efter informationen om snittet fick vi ligga kvar ytterligare en timme för att kolla att Bebis mådde bra efter allt stök och bråk, vilket h*n gjorde, så det var skönt!

Kejsarsnittet kommer planeras i slutet på nästa vecka, får hem ett brev om datum och tid denna vecka...
Mellan allt gråt så skrattar vi, och vi får se det som att Pyret har valt detta av en anledning och jag tror verkligen på ödet, så jag försöker ha det i tanken hela tiden. Det finns en mening med allt.

Så om Pyret inte bara har gjort detta för att dramatisera det hela så kommer jag & Anton bli föräldrar till en liten om senast 12 dagar. Helt otroligt! ... Kan verkligen inte förstå,..
Men när ma ligger där med bebis på magen och om allt går som det ska så kommer vi vara lyckligast i världen.
Nu måste vi bara smälta all information, ändra vår planering och tänka frammåt.

Är helt slut och skulle behöva sova i 100 år känns de som,... vilket är planen tills bebis kommer iaf!

Nyss hemkomna från BM och väl där fick vi reda på att Pyret har ändrat ställning från att ligga med huvudet neråt till att helt enkelt sitta på stjärten... Undrar varför h*n väljer att göra så nu när han legat med huvudet neråt i över 2 månader,.. mkt märkligt! Men bebis är väl som mamma vääldigt livlig och har väl råkat slagit över med en kullerbytta! Man får försöka se det positiva i det hela!

Nu ska vi in till förlossningen för ett vändningsförsök, man gör bara ett vändningsförsök nu för tiden, så lyckas vi inte idag så blir det ett planerat kejsarsnitt i början på nästa vecka. Eller om Pyret helt enkelt blir för stressad eller inte gillat att vi hållt på å bökat så blir det ett snitt redan idag! Tankarna är hundra! Fasen,.. tänk om vi bli föräldrar idag, eller nästa vecka eller helt enkelt så går allt enligt tidigare planer och bebis kommer när den själv vill.

Vet inte riktigt vad vi känner just nu,.. man blir lite ställd när man får ett besked att man kanske ska bli snittad, när allt gått så bra hela tiden, Anton är orolig men det här kommer gå bra!
Mer uppdatering i eftermiddag, vi ska vara där hela eftermiddagen så det skulle ta sin lilla tid...


Såhär ligger Pyret nu, håll alla tummar och tassar för att vi kan vända tillbaka bebis med huvudet ner!

Ja inatt blev jag faktiskt lite rädd för första gången! Alla har frågat mig om jag är nervös osv. men har bara sagt att "Nej, för ut ska den ju i varje fall så varför gå och oroa sig? "

Men inatt vaknade jag av att det molade i hela magen, behövde kissa, värk i svanskotan, magen stenhård så fick lite panik att det skulle hända något, låg vaken i kanske 30 minuter. Kände mig ändå trygg för Anton låg brevid, men ville inte väcka honom för han hade blivit så nervös. Tydligen så var det inget, för jag somnade om och vaknade i morse. Känner mig som vanligt, pyret vaknade också så känner mig lugn men fick mig en tankeställare!

Fan det är så nära inpå nu så lite nervös är jag nog, men inte för själva förlossningen, utan mer NÄR OM & HUR!?
Hatar att inte veta,.. Om jag bara visste de tre frågorna så skulle allt vara som en dröm! 

Så låg jag och tänkte på att vi inte har packat den där bb väskan ännu, kanske dags! Sen måste vi ta hem våran xtra nyckel ifrån Antons pappa å ge till våran underbara granne ifall vi skulle behöva sticka på natten, så har våran kära granne sagt att hon slänger ut hundarna på en kiss iaf på morgonen! Underbara DU!

Idag har det en ganska tung dag, sovit rätt dåligt igen och var upp flera gånger med en fullproppad hals med slem... Mindre roligt! Vaknade senast vid 4 för att sen gå upp vid 7,.. börjar bli drygt.. Känner mig dock ganska rörlig och så men man känner av i kroppen att det snart är dags! I natt fick jag en sån molande värk i magen och blev nästan lite rädd att något var på gång, men det var nog bara lite förverkar.

Undrar hur det kommer starta för oss?.. Kommer jag få vattenavgång eller kommer värkarna smygande, kommer de ta flera timmar på förlossningen eller kommer de gå fort? Skulle vara ganska skönt om det kom lite vatten så man visste att de var på gång. Tänk om ja står på jobbet och så går vattnet! Haha! min BM sa dock att de flesta förlossningar/värkarbeten börjar på natten,.. Men man vet ju aldrig. Åh så spännande! Hoppas man är vaken iaf, så man inte vaknar å det är helt blött. Tankarna börjar spridas lite, men är inte ett dugg orolig/nervös över själva förlossningen ännu, utan litar helt på att de tar hand om oss och bebis ska ju ut vare sig man vill eller inte.
Har haft det måttot och kommer fortsätta köra efter de. Lätt å säga nu kanske ;)

Skulle för övrigt vara ganska perfekt om Pyret ville titta ut någon gång v. 9, för då är min kära granne ledig och kan säkert ta hundarna om det skulle ske lite oförberett!
Hon är underbar! Tänk om alla hade sånna grannar, vad livet skulle vara kärleksfullt! Att hon sen dessutom är hundtränare och haft ett flertal kurser osv. är ju perfekt! :D Lämnar tryggt mina monster i hennes händer.


Såhär ser vi ut nu!
Undra vad som gömmer sig där innuti? .. kanske en sköldpadda? :)

Idag går vi in i vecka 35!
41 dagar kvar till beräknad födsel,.. jisses!
Helt otroligt fort tycker jag att det går, peppar peppar, kanske inte ska säga för mkt men tycker ändå det rullar på rätt bra, och känner mig bättre i kroppen med foglossningar och känner mig riktigt fit faktiskt! haha!
Konstigt, men känner mig pigg och glad, rörligare än vad jag var förut på promenader, orkade till och med köra en repa i skogen idag! Dock är det jobbigt att böja sig ner och plocka upp något, och knyta skorna börjar bli lite småjobbigt. Tur man har en kärlek som hjälper mig!

Information:
Många kvinnor kan känna sig lättirriterade nu. Bebis trycker överallt, det är svårt att sitta, stå och sova. Viktigt hur man står och ligger, en bra hållning är att sträva efter.
Barnet: Bebis väger runt 2,5 kg och är ca 45 cm långt. Barnets hud har ett tjock lager fosterfett, vernix, som skydd mot fostervattnet. En normal navelsträng är ca 50 cm lång och tjock som en tumme. Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Info: Mamma praktika


Dålig bild, men såhär ser vi ut idag!

Eftersom vi köpte en säng på blocket som var FÖR liten för den nya madrassen behövde vi såklart köpa en ny säng eftersom det inte existerar några madrasser med de gamla gulliver måttet,.. *suck

En sväng till Forum blev det också då Anton skulle byta en tshirt innan bytesrätten utgått. Kikade in på H&M och tänkte att det kanske är dags att köpa något till lilla pyret för att ha i bb väskan när vi åker in. Vi handlade något litet kit som var för nyfödda, samt en supergullig liten björnaktig dress som vi tänkte bebis kunde åka hem i. Känns spännande att ha handlat de första små sakerna, känns nästan lite konstigt att vi stod där och handlade bebiskläder,.. vafan.. Men lite småmysigt också! Snart är det dags!



Passar både till tjej & kille, tiden får visa vad det blir!

För övrigt går vi in i vecka 34 idag! Helt otroligt! bara 6 veckor kvar!

Lite information:
Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Bebis väger ca 2250gram och är ungefär 44 cm lång. Alla inre organ är färdiga och redo inför födseln, men lungorna behöver mer tid för att säkert klara omställningen från vatten till luft. Ansiktet är slätt och de flesta rynkor borta. Det blir allt svårare för bebis att röra sig men man kan ändå känna "puffarna"

Igår vad jag och Anton på en kurs som handlade om förlossningförberedelser.
Kursen i sig var spännande och det som var xtra mysigt var att det bara var 3 par, så det fanns mkt tid för att ställa frågor och prata med de andra om hur de känner sig samt till barnmorskan som fanns på plats såklart.

Det var 2 mammor från en gruppträff för förstföderskor som jag gick i november som var där, så det var kul å se hur de hade vuxit och såg ut idag! Vi har vårt bf före alla andra, så ska bli spännande att se hur det blir i slutänden.

Vi pratade om förlossning, smärtlindring, olika ställningar, olika faser, när man ska åka in, vad man ska ha med sig i bb väska, vad man kan göra för att må bättre helt enkelt. Alltid bra att gå på kurser tycker jag.



Var dock en av tjejerna som hade med sig en "doa" som jag tror allihopa önskade kunde hålla tyst.. Hon babblade på och avbröt barnmorskan och verkade vilja svara på alla våra andras frågor... Anton var nära att skicka ut henne ett par gånger, men jag fick lugna honom! haha!

Slutligen tittade vi på en film om förlossning,. Ja, går alla förlossningar till sådär så är väl det ett stort +
Ingen som skrek, grät eller ville ge upp och gapade efter ett snitt. Vad vet jag, men det var väldigt harmoniskt. Alla andra födelser man har sett på tv osv. skriker ju folk hej vilt, tacka för det när man ska trycka ut en person.
Vi får se hur våran förlossning slutar, spännande! Tror inte man kan förbereda sig på hur en förlossning kommer vara, självklart kan man gå på profylaxkurser osv. för att försöka komma ihåg i stundens hetta hur man skulle andas... Förhoppningsvis så glömmer man inte det iaf,..

Nästa vecka är det del 2 på förlossningsförberedelser. Då ska vi prata mer om när bebis är född! Det kommer däremot bli mer spännande, för hur som helst så ska ju ungen ut vare sig man vill det eller inte!

När jag & Anton var uppe i Dalarna strax efter jul fick vi en sån otroligt fin "egenfixad" babybox av min barndomsvän Kristin & familj! Helt otroligt att jag har så fina vänner!
Blev helt paff för det var inte lite grejjer hon hade shoppat loss!
"Det här är bra grejjer, det kommer man behöva" Åh kärlek!


Detta var Kickis egengjorda BabyBox! <3

För övrigt så verkar det även finnas lite andra babyboxar man kan få hämta ut gratis om man vill,
pampers erbjuder en Babybox som man kan beställa och sen hämta ut på antingen Babyproffsen, Barnens hus, babyland. Vad den innehåller är lite olika, blöjor, böcker, body, blöjhink osv. Vissa förlossningar delar även ut boxar när man ska åka hem.

Perfekt å få lite smakprover så man får reda på vad man gillar!

I morgon ska jag & Anton gå på första delen av förlossningsförberedelser, ska bli spännande!
Mer om det i morgon när jag vet vad som diskuterades.