Idag vaknade liten med 39,7 i feber och var kokhet! Riktigt läskigt, och hon blir så himla ledsen när jag ska ta tempen och sedan ge alvedon. Man känner sig så himla dum trots att hon slutar gråta efter en stund. Jag kommer själv ihåg att det inte var sådär superroligt med en temp i rumpan när jag var liten, trots allt så är det den termometern som är bäst. Dessa nya som finns för öron, armveck, mun osv. de är ine helt 100% men de ger säkert en bra vägledning. Får kanske skaffa en sån sen när hon blir större. 

 

 

Idag blir det dock jobb vid 16-21 så då får Anton komma hem lite tidigare så jag hinner iväg så jag kan jobba. Sen i morgon jobbar Anton kväll och börjar 13. Jag ska ju på begravning men då ställer fina farmor upp och vaktar sjukling tills ja kommer tillbaka. Tur man har farmor så nära. Önskar att mormor fanns lika nära också! Blir så långt emellan gångerna när man ses. 

 

Nu sover liten igen och det är väl bara bra att hon sover så mkt som möjligt, hon kämpar på och man ser att alvedonen hjälper. Men när hon kommer vakna så har den säkert tappat lite effekt. Vi får se, de klarar ändå otroligt mkt, hade jag haft så hög feber så hade jag varit helt utslagen och död.