Igår vaknade jag och hade lite ont i magen, bebis låg konstigt men tänkte inte så mkt på det.
Knatade iväg till jobbet och hann precis komma innanför dörren, slå av larmet då det var att ta till snabbaste vägen till toan,.. kräk överallt!... fasen också! Ringde Mari, för hon brukar alltid komma tidigare,.. Kände mig bättre för stunden och trodde det kanske bara var en engångshändelse. Tjena... Nej du, var bara och packa på sig kläderna å traska hem igen, sen var det fullt ös från morgon till kväll,.. Man kan säga att den blå hinken gjorde sitt jobb! Kramp i magen och jag trodde fan inte jag skulle överleva! Ringde barnmorskan då jag fick höra att det ev kunde vara förverkar! Men mest troligt var magsjuka,.. vilket det var.. Så jävla deppigt!

Efter jobbet skulle min mormor och mamma komma på besök från Borlänge, de fick sätta sig på tåget hem igen, så det var ännu mer deppigt än att bara vara dålig. Men jag förstår att de inte ville riskera att bli nersmittade.. usch!

Ikväll skulle även 2 av mina bästa vänner, Helen & Bella komma över för en massa tjejsnack.. men de backade ur våra middagsplaner, kan inte annat än förstå dem! haha... vem vill åka på kräksjuka lixom..
Så denna helg som skulle vara fullspäckad med trevligt besök slutar i soffan ensam! Älskling jobbar,.. Fan så tråkigt!

Personligen tror jag att man måste vara 100 gånger mer känslig för sjukdommar och bakterier när man är gravid. Förr var jag aldrig sjuk! Nu har jag varit sjuk 1 vecka där strax innan jul å så kräksjuka på detta! Vafan... Borde ju vara tvärt om att man borde bli "starkare" när man väntar barn. Men icke!