Idag packade vi bilen för att åka mot hundöarna som ligger vid Drottningholm! Ett paradis för alla hundar, vilken underbar känsla att se alla lösa hundar i en stor flock. Alla kommer överens, men det blir en del gnabb, men då reder de ut de själva, utan en massa koppel och djurägare. Mäktigt! En hund tar täten, resten följer efter i en lång rad! Om inte detta är ett paradis för hunden, vart är det då?













Gaston var nog lite mör efter springturen igår kväll! Men jösses vad han kutade!
Nu ligger han och sover som han gjort heeela dagen.. När han väl reser sig är han stel som en pinne! ;)

Igår morse kom det in den finaste lilla svarta kisse jag sett på jobbet. Han var så utmärglad och liten, men ändå spann han och ville gosa in sig i mig! Han hade hittats i Hemmesta och kördes till oss för att kontrollera om han var märkt. Vilket han inte var, omärkt och okastrerad. 1-2 år gammal men mager som en liten sticka, med sår på haserna. Kvinnan som lämnade in honom sa att hon gärna hjälpte till och att han fick bo hon henne om vi inte hittade något annat alternativ. Vi tog in honom på operation för att se efter vad det för för sår han hade på benen. Skulle raka och tvätta då jag ser att huden släpper från såret och det blir ett stort köttigt sår och likadant på andra hasen.



Sederade honom så vi kunde titta ordentligt och göra rent. Svårt att säga vad han hade gjort, men antagligen hade han släpats eller bränt sig då trampdynorna också var bortfrästa. Det gjorde så ont i mitt hjärta! Vi gav honom smärtlindring, antibiotika och fina Kristina la bakteriedödande bandage åt honom. Jag kan säga att denna katt fick mitt hjärta att smälta. Vi får in mååånga hittekatter, men denna lilla varelse var speciell!

Hon som hittade honom kom och hämtade honom på eftermiddagen och vi önskade henne lycka till och sa att vi kunde hjälpa till med omläggningen. När jag kom hem till Anton igår så kunde jag inte släppa denna vackra varelse utan berättade om honom och hur jag kände.

I morse kom kvinnan tillbaka och sa att hon inte kunde ta hand om katten då hennes egna katt inte gillade honom. När jag såg henne i morse gick mitt hjärta i tusen bitar! Det här var ödet! Min fina lilla kisse! Jag plockade in honom igen och lyfte upp honom. Han var lite osäker idag, men det är väl inte så konstigt om han hade slagits med den andra katten. Men tillslut började han spinna och la sig i min famn igen! Hade dock inte tid att stå där och gulla, men mina kollegor sa att jag måste behålla honom! Det kan ju inte annat än vara ödet!

Hela förmiddagen funderade jag om det ens skulle vara möjligt att ta hem honom, men det går verkligen inte. Vi har redan Oliwer hemma och jag vet inte hur Oliwer skulle fixa om det kom en till katt. Jag ringde polisen igen för att kolla om det kommit in någon anmälan om en saknad katt. Ingenting. Ringde då fina familjen Bermar och berättade om denna lilla unika katt. Hon föll såklart pladask och lovade att försöka hjälpa till. Denna familj brukar hjälpa hittekatter och försöka omplacera dem med hjälp av Djurhjälpen i Vaxholm. Tänk att det finns sånna fina människor! Kan säga att vi stog några minuter inne på operation och funderade på om det ens skulle vara möjligt att det skulle kunna läka ihop. Jag började gråta. Det har verkligen aldrig hänt mig förut, att jag börjat gråta över ett djur som ingen vill ha. Men denna lilla katt berörde mig så himla mycket, har aldrig varit med om denna känsla förut. Jag döpte honom till Unik. Kvinnan som hittade honom hade även plockat ut hans smärtstillande och antibiotika så allt fanns för honom. Stannade över 1 timme på min fritid och böt bandage och fixade i ordning för att de skulle komma och hämta honom.



Satt med honom tills de hämtade honom. Kan säga att jag var så himla nära till gråt hela tiden, och jag försäkrade mig om att OM de inte skulle klara av att byta bandage så kunde hon ringa mig och jag skulle kunna komma och hjälpa till! Lämnade mitt mobilnummer och bad att hon skulle ringa så fort hon lämnat av honom hos Djurhjälpen.


Fick denna bild av Bermar i eftermiddags, så nu bor han i ett eget stort rum i karantän, i väntan på att läka och få en egen familj!

Gastons problem verkar inte försvinna och som jag tidigare skrivit så vet jag inte varför han beteer sig som han gör. Vill verkligen göra allt och hjälpa honom så han kan bli trygg igen. Har därför bokat en tid hos Maria, som är en djurpsykolog. Kan tänka mig att många av er inte alls tror på sånt men det bryr jag mig inte om. Det är något jag tror på och jag hoppas verkligen att hon kan hjälpa oss.

Har för ca 10 år sedan varit på en föreläsning då Maria berättade om sin förmåga att "tala med djur" när jag sedan fick tipset om att kontakta henne så kom jag ihåg henne och hennes föreläsning. Hade helt glömt bort det alternativet så jag ringde upp henne direkt. Vi pratade lite allmänt om rasen, ålder och att jag vill boka ett besök. Så himla trevlig och gullig och jag känner mig så förväntansfull och spänd att jag hoppas att dessa veckor går fort. Hon säger själv att hon inte kan hela någon eller laga någon. Det enda hon kan göra är att ta reda på vad som är fel. Det är precis det jag vill ha reda på! Jag känner att detta kan vara lösningen på våra problem.

Jag hoppas att Gaston kan förklara varför han är osäker och vad som är fel, samt hur vi kan hjälpa honom. Maria håller till strax utanför Borlänge så det är toppen! Då ska vi passa på att hälsa på släkten där uppe och sedan åka till Maria på lördgen. Mötet uppskattas ta ca 2,5 timmar och sedan får vi med oss allt material och allt som Gaston "sagt" på ett papper. Sedan kunde vi gärna ha med oss anteckningar om vi ville fråga något själva. Vilket vi självklart vill! Ser så mycket fram emot detta besök! Kommer självklart att skriva hur det gick och vad vi pratade om. Så kan ni som är intresserade läsa :) Kan tänka mig att det finns en och annan skeptiker, det brukar det alla vara sa Maria. Så det ska bli spännande att höra vad hon säger så hon övertygar oss.