I några dagar har jag haft kliande bett på kroppen som inte vill ge med sig, och ibland har det även poppat upp nya bett. Dem har suttit på ryggen, magen men framförallt på fötterna! Jag är för övrigt superkänslig mot myggbett och får stora kliande sår överallt när sommaren kommer. Så tänkte inte att detta var något annorlunda...

Min syster var på besök i torsdags och så visade jag betten, hon utbrast: "men det där ser precis ut som loppbett"
vafan loppbett? Så jävla äckligt och det kliade överallt! Kontrollerade djuren och rakade till och med av Oliwer pälsen på sidorna... inte bara för "loppkontroll" utan mest för hans tovor. Inte en enda loppa kunde jag se på varken katten eller hunden,. man borde ju se dem hoppa tycker man om de skulle ha loppor.

Städade hela morgonen, dammtorkade, bytte sängkläder, damsög ur sängen osv. höll på i flera timmar för jag blev så nervös att vi hade loppor hemma. Men till kvällen lugnade jag mig och kunde njuta av mitt rena hem!
Klockan var 03.43 när jag helt plötsligt vaknade och fick för mig att lysa med mobilen nere i fotändan för min syster hade sagt att loppor kryper fram när det är mörkt. Av någon konstig anledning kröp jag ner i fotändan och lyste med mobilen, och vad ser jag!? Till min fasa en liten, liten svart hoppande loppa på mitt vita lakan! Fick tag i den mellan tummen och pekfingret och sprang ut i köket. Rev fram en tejp och klistrade fast loppan så jag kunde ta med den till jobbet för att artbestämma. Så vaken var jag! Sedan kunde jag inte somna och jag väckte Anton och berättade att jag hittade en loppa, ok sa han och fortsatte sova. Själv googlade jag på loppor med mobilen hela natten och kunde inte sova... På morgonen vaknade Anton, mamma och mormor och vi satt och diskuterade om det var en loppa eller ej, för den äldre generationen som inte har så bra syn längre röstade på en barkbit... Tills Anton också såg att "barkbiten" hade ben... Helt knäckt över nattens fynd tokstädade jag igen och tvättade om allt och dammsög ur sängen igen och städade och torkade...

Idag kunde min kära chef Karin titta i mikroskopet på jobbet och kunde konstatera att det var en råttloppa! Fan så äckligt, men tur i oturen kunde ju vara värre! Råttloppor är rätt vanligt att man kan få in om man har katt som springer ute. Tydligen så hade Oliwer tagit in denna varelse innan jag hann behandla honom med fronline...
Finns inget mer jag kan göra än att städa som jag har gjort, man vet ju inte om han bar med sig 1 eller 10 loppor,.. har dock inte hittat flera och jag har städat överallt!

Råttloppan Xenopsylla cheopis är den största orsaken till att människor smittades av pestbakterien, och på medeltiden var svartråttan det vanligaste värddjuret för lopporna, även om man idag vet att det fanns omkring 250 olika arter som lika gärna hade kunnat orsaka epidemin. Bakterien kan även smitta från gnagare till människa via direktkontakt, men lopporna beskylls för att ha spridit pesten i den omfattning som senare blev känd som Digerdöden. Så eftersom dessa små loppor verkade gilla mitt blod och inte någon annan i familjen så skulle jag med största sannolikhet dö av pestbakterien Yersinia pestis om jag levde på 1300-talet.

Såklart finns det flera olika arter innom dessa råttloppor så de vi har här i Sverige kanske inte skulle överföra pesten, vem vet? Äckligt är det iaf och idag har jag inte sett flera loppor,.. har dock städat som vanligt och hoppas på att jag får sova inatt, skulle vara skönt! Nu ska jag ta min lilla loppcirkus och sova!